Du är bara ur balans.
Om boken
Något skaver. Det märks sällan högt, mer som en ton man inte riktigt kan stämma bort, i relationerna, i kroppen, i sättet vi lever våra dagar på. De flesta av oss bär den känslan utan att kunna sätta ord på den, en aning om splittring, om att leva ur takt med något vi glömt namnet på.
Boken föddes när jag läste en universitetskurs i jungiansk psykologi och skrev ett PM om Jungs psykologi sett i dagens samhälle. Ju mer jag skrev, desto tydligare blev det att Carl Jung, en schweizisk psykiater född 1875, redan för hundra år sedan satt ord på ett mönster jag känt igen från mitt eget liv, mina studier i ekonomi och sjukvård, mina år i näringslivet och som idrottare, min resa från att ständigt prestera till att öva mig i att bara vara.
Det är inget fel på dig. Du är bara ur balans. utgår från Jungs teorier om anima och animus, de inre motpolerna varje människa bär inom sig oavsett kön, och undersöker hur obalans mellan dem visar sig på snart sagt alla plan av ett människoliv. Boken rör sig från kroppens biologi och kemi, nervsystemet, hormonerna, cellernas egen stress, till psykets inre landskap, personan, skuggan, de mönster som gör att kvinnor pressas in i en ständigt drivande, presterande roll medan män stängs av från sin egen känsla, eller tvärtom. Den fortsätter vidare in i relationer som fastnar i samma konflikter om och om igen, i vår relation till pengar och ägande, och ut i ett samhälle där jämställdhet mätt i lagar visar sig vara något helt annat än balans mätt i hur det faktiskt känns att leva. Jordan B. Peterson fungerar som en samtida röst i samtalet, och jag väver dessutom in urgamla traditioner, Bibeln, Bhagavad Gita, Tao Te Ching, tillsammans med modern forskning inom stressfysiologi och psykologi, för att visa att samma grundläggande sanning om balans återkommer genom hela mänsklighetens historia, bara uttryckt i olika språk.
Boken rör sig i fem delar, och balansen följer med genom var och en av dem, i allt större cirklar. Den börjar i det minsta, cellen, nervsystemet, vagusnerven, hur kroppen bokstavligen bär obalans i sin kemi långt innan huvudet hunnit förstå det. Därifrån vidgas blicken till psykets eget landskap, personan, skuggan, anima och animus, och de sätt var och en av oss riskerar att tappa balansen mellan dem. Nästa steg är relationen, hur vi ser oss själva speglade i andra, och vad som händer när två redan hela människor möts i stället för att desperat söka sin förlorade hälft. Därefter vidgas cirkeln till samhället, jämställdhet som inte alltid är detsamma som balans, prestationskulturen, offerrollen, och vad ett samhälle i balans faktiskt skulle kunna se ut som. Till sist vänder boken hem igen, mot det som redan fanns där innan vi lärde oss att glömma bort det.
Längs vägen möter du betydligt mer av Jung än bara anima och animus, hans tankar om personan, skuggan, individuationen och det han kallade Självet, ett helt psykologiskt landskap snarare än ett enda begreppspar. Boken vandrar mellan vagusnervens fysiologi och urgamla traditioners visdom, mellan svenska myndighetssiffror och Bhagavad Gitas tusenåriga rader, mellan ett samtal på ett vårdgolv och en scen ur en Hollywoodfilm. Ingenting är för stort eller för litet för att belysa samma, enkla sanning, att obalans sällan är ett karaktärsfel. Det är ett tillstånd, fullt mänskligt, fullt möjligt att hitta tillbaka från.
Det här är ingen självhjälpsbok med fem steg till harmoni. Den dömer inte, den utforskar. Den är byggd för att väcka igenkänning snarare än att dela ut svar, en följeslagare snarare än en lärobok. Du behöver inte hålla med om allt du läser. Det räcker att du känner efter vad som är sant för dig, och vad som bara låter sant.
Den är skriven för dig som känt att något skaver utan att kunna säga vad, som är trött på att göra mer men längtar efter att få vara mer, som misstänker att jämställdhet på pappret inte alltid är samma sak som balans i verkligheten, och som är nyfiken på vad en gammal, ibland svårtillgänglig psykiater faktiskt hade att säga om allt det där.